Emma knarkar
Emma är först ut med att berätta om sitt vardagsknark. Hon fortsätter på tvättspåret men går över från te till kaffe.
Kanske det mest högklassiga knarket är att kunna vänta tills tygblöjorna torkat och ännu mer att inte göra någonting under tiden de torkar?
"Tvätta tygblöjor för att sedan vänta på att de torkar, vika dem så där fint kant i kant och sedan stapla dem på en prydlig hög på skötbordet, vilket rus! Det är mitt vardagsknark. För att inte tala om att plötsligt inse att man glömt att dricka upp sitt kaffe, springa runt som en tok för att hitta koppen och sedan smutta på den och inse att det faktiskt inte hunnit kallnat helt..."
För visst finns det en tjusning i att inte göra någonting och faktiskt njuta av det. Jag själv är dålig på det. Meditera och mindfulness är inte något för mig. Jag tänker alltid på nästa sak att göra eller så sitter jag och slösurfar eller något annat. Att bara sitta och dricka te och stirra framför mig och njuta av nuet är ett knark som jag skulle vilja upptäcka...
Jag tror att det är en stor skillnad mellan att sitta med en kopp te och stirra framför sig och sitta med en kopp te och stirra tomt framför sig, eller vad säger ni? Det första känns liksom lite lyxigt medans det andra känns mer desperat.
Jag är avundsjuk på de som kan njuta av ensamhet. Jag är inte speciellt bra på att njuta av ensamhet. Jag har inget emot det men jag söker det inte heller. Även om jag helst är hemma vill jag gärna att andra är här med mig. En flock-hemmagris helt enkelt.
När jag läste sexologi så förklarade läraren som var psykoterapeut att kvinnor njöt av ensamhet och män av tvåsamhet därför att det gick tvärtemot vad könsrollerna var... Alltså inte sexuellt utan i allmänhet... Jag vet inte vad jag skall tro om det. Vi var bara kvinnor på kursen och vi fick alla säga vad vi njöt mest av och för alla övriga kursdeltagare var det just ensamhet. Promenera på en strand eller ligga i solen helt ensam. Rida själv i skogen var också populärt. Det som jag njöt av allra mest just då var kroppskontakt med en annan människa som jag tyckte om. Sen när föreläsaren drog det där med ensamhet vs kvinnligt och manligt så höll alla kvinnor med om att sova själv var underbart. När jag berättade om att vi hade dubbeltäcke och att jag älskade närheten som det skapade blev det ett himla oljud på klassen. Men hur kunde jag?! Det som var så skönt att ligga ensam! Och tänk vad varmt det skall vara?!
För mig är själva meningen att dela säng med någon ett dubbeltäcke. Man behöver inte ligga sked men man kan ligga så att en fot eller så rör vid varandra. Och även om man inte rör vid varandra så känner jag den andras kroppsvärme och kan njuta av det. Det är bra vardagsknark!
Vad tycker ni? Blir ni höga på ensamhet?
Höga Hälsningar,
Stina
Kanske det mest högklassiga knarket är att kunna vänta tills tygblöjorna torkat och ännu mer att inte göra någonting under tiden de torkar?
"Tvätta tygblöjor för att sedan vänta på att de torkar, vika dem så där fint kant i kant och sedan stapla dem på en prydlig hög på skötbordet, vilket rus! Det är mitt vardagsknark. För att inte tala om att plötsligt inse att man glömt att dricka upp sitt kaffe, springa runt som en tok för att hitta koppen och sedan smutta på den och inse att det faktiskt inte hunnit kallnat helt..."
För visst finns det en tjusning i att inte göra någonting och faktiskt njuta av det. Jag själv är dålig på det. Meditera och mindfulness är inte något för mig. Jag tänker alltid på nästa sak att göra eller så sitter jag och slösurfar eller något annat. Att bara sitta och dricka te och stirra framför mig och njuta av nuet är ett knark som jag skulle vilja upptäcka...
Jag tror att det är en stor skillnad mellan att sitta med en kopp te och stirra framför sig och sitta med en kopp te och stirra tomt framför sig, eller vad säger ni? Det första känns liksom lite lyxigt medans det andra känns mer desperat.
Jag är avundsjuk på de som kan njuta av ensamhet. Jag är inte speciellt bra på att njuta av ensamhet. Jag har inget emot det men jag söker det inte heller. Även om jag helst är hemma vill jag gärna att andra är här med mig. En flock-hemmagris helt enkelt.
När jag läste sexologi så förklarade läraren som var psykoterapeut att kvinnor njöt av ensamhet och män av tvåsamhet därför att det gick tvärtemot vad könsrollerna var... Alltså inte sexuellt utan i allmänhet... Jag vet inte vad jag skall tro om det. Vi var bara kvinnor på kursen och vi fick alla säga vad vi njöt mest av och för alla övriga kursdeltagare var det just ensamhet. Promenera på en strand eller ligga i solen helt ensam. Rida själv i skogen var också populärt. Det som jag njöt av allra mest just då var kroppskontakt med en annan människa som jag tyckte om. Sen när föreläsaren drog det där med ensamhet vs kvinnligt och manligt så höll alla kvinnor med om att sova själv var underbart. När jag berättade om att vi hade dubbeltäcke och att jag älskade närheten som det skapade blev det ett himla oljud på klassen. Men hur kunde jag?! Det som var så skönt att ligga ensam! Och tänk vad varmt det skall vara?!
För mig är själva meningen att dela säng med någon ett dubbeltäcke. Man behöver inte ligga sked men man kan ligga så att en fot eller så rör vid varandra. Och även om man inte rör vid varandra så känner jag den andras kroppsvärme och kan njuta av det. Det är bra vardagsknark!
Vad tycker ni? Blir ni höga på ensamhet?
Höga Hälsningar,
Stina
