Nakenfis?
Ketchupeffekten finns tydligen även inom bloggvärlden. Jag skall försöka att skriva här oftare. Känns så taskigt mot er alla som läser den här bloggen att ni får läsa samma inlägg om och om igen... :)
Som titeln antyder så kommer här ett inlägg utan skyddande kläder. Finns det något mysigare än att vara naken? Eller är det kanske mest skönt? Då det här är min blogg kan jag bestämma att svaret är nej.
Hemma hos oss gillar vi naket. Jag sover naken och går gärna naken hemma på morgonen så länge temperaturen tillåter. Och eftersom jag är som en barnunge och varm som en ugn på morgonen så kan det dröja innan morgonrocken åker på. Det kan ju inte vara någon tillfällighet att naken rimmar på vaken eller hur?
Nu när hårtussen slutat med blöja så sover hon också helst naken och det dröjer länge OM vi överhuvudtaget får på henne kläder. Just nu leker hon glatt iklädd trosor, strumpor och diadem.
Våra panoramafönster gör ju all nakenhet lite spännande då det är som att gå runt naken i ett skyltfönster. Men det är också det som möjliggör nakenhet då solen lyser in och gör vardagsrummet till en liten pensionärskuvös.
Jag kan bli lite oroad över den amerikanisering och moralpanik som har börjat växa fram kring nakenhet. Jag avskyr bikinitoppar på små tjejer på badhuset och jag är livrädd att vi om några är är som Amerika. Där duschar man inte efter gymnastiken och de mindre tjejerna skall ha baddräkt under kläderna de dagar som det är gymnastik så de inte visar upp något i omklädningsrummet. Tänk vilken uppståndelse det blev när jag berättade om hur det var i gymnastiken hemma i Sverige och att vi i lågstadiet bytte om tillsammans hela klassen.
När vi var små så kunde vi springa omkring nakna på dagis på somrarna utomhus. Nu får man absolut inte göra något sådant. Jag tror att när vi inte visar upp oss nakna för varandra och gör nakenheten till något naturligt så skapar vi kroppsångest. Speciellt för tjejer. Skall jag se ut så här? Hur ser jag ut? Snoppar hänger ju utanför kroppen men snippor är svårare att se och jämföra.
Ett litet brandtal kanske men jag en hängiven nakenfis.
Vad säger ni om det här då?
Gymnastiklärare enbart klädd i hink föder moralpanik. Expressen artikel.
Som titeln antyder så kommer här ett inlägg utan skyddande kläder. Finns det något mysigare än att vara naken? Eller är det kanske mest skönt? Då det här är min blogg kan jag bestämma att svaret är nej.
Hemma hos oss gillar vi naket. Jag sover naken och går gärna naken hemma på morgonen så länge temperaturen tillåter. Och eftersom jag är som en barnunge och varm som en ugn på morgonen så kan det dröja innan morgonrocken åker på. Det kan ju inte vara någon tillfällighet att naken rimmar på vaken eller hur?
Nu när hårtussen slutat med blöja så sover hon också helst naken och det dröjer länge OM vi överhuvudtaget får på henne kläder. Just nu leker hon glatt iklädd trosor, strumpor och diadem.
Våra panoramafönster gör ju all nakenhet lite spännande då det är som att gå runt naken i ett skyltfönster. Men det är också det som möjliggör nakenhet då solen lyser in och gör vardagsrummet till en liten pensionärskuvös.
Jag kan bli lite oroad över den amerikanisering och moralpanik som har börjat växa fram kring nakenhet. Jag avskyr bikinitoppar på små tjejer på badhuset och jag är livrädd att vi om några är är som Amerika. Där duschar man inte efter gymnastiken och de mindre tjejerna skall ha baddräkt under kläderna de dagar som det är gymnastik så de inte visar upp något i omklädningsrummet. Tänk vilken uppståndelse det blev när jag berättade om hur det var i gymnastiken hemma i Sverige och att vi i lågstadiet bytte om tillsammans hela klassen.
När vi var små så kunde vi springa omkring nakna på dagis på somrarna utomhus. Nu får man absolut inte göra något sådant. Jag tror att när vi inte visar upp oss nakna för varandra och gör nakenheten till något naturligt så skapar vi kroppsångest. Speciellt för tjejer. Skall jag se ut så här? Hur ser jag ut? Snoppar hänger ju utanför kroppen men snippor är svårare att se och jämföra.
Ett litet brandtal kanske men jag en hängiven nakenfis.
Vad säger ni om det här då?
Gymnastiklärare enbart klädd i hink föder moralpanik. Expressen artikel.
Dagens ord: Testikeltemperatur
Lite barnsligt vardagsknark, men återigen vilket ord! Samtidigt som det ger en något att tänka på... Mina ägg är nog hårdkokta vid det här laget... :)
Donerar du blod? Nej, jag är bajsdonator.
Ibland kan lite nyheter vara vardagsknark. Speciellt om det är roligt men ändå med en fantastiskt resultat.
Mjölkproteinlycka för många...
Dagens husmors lycka för oss mjölkproteinallergiker.
Dagens mat blir helrostad kyckling med pumpa, potatis och svamp. Återkommer med rapport.
Dagens mat blir helrostad kyckling med pumpa, potatis och svamp. Återkommer med rapport.
Dagens musik
Det är molnigt ute men solen kommer igenom molnen ibland. Barnet sitter på golvet och "leker klart" innan vi far till badet. Jag står stilla en minut och njuter av solens spel på vattnet. Ur högtalarna strömmar dagens favoritlåt.
För att återknyta till gårdagens inlägg så kan jag ärligt säga att jag inte vill vara någon annanstans i det ögonblicket. Att det inte fattas mig någonting just då. Jag är bara där och då. Ni ser bloggen betalar redan av sig! :)
Det är Dixie Chicks med "I believe in love".
För att återknyta till gårdagens inlägg så kan jag ärligt säga att jag inte vill vara någon annanstans i det ögonblicket. Att det inte fattas mig någonting just då. Jag är bara där och då. Ni ser bloggen betalar redan av sig! :)
Hoppas er dag börjar lika bra.
Höga Hälsningar,
Stina
Jag behöver en knarkhund!
Idag har varit fullt av saker som borde ha varit riktigt skönt knark.
Stina
- Bra lämning på dagis utan gråt och skrik.
- Bra dag hemma i lugn och ro med sol strilande in genom alla fönster.
- Bakade en god äppelkaka till skördefesten som var mjölkfri.
- Sov en stund och vaknade efter lagom länge och var inte groggy utan bara lite mer piggare än tidigare.
- Skördefesten på dagis var fullt med människor som jag tycker om och god mat och bra väder.
- Sen for jag och träffade en hund med matte som jag kanske skall vara dagmatte till. Hunden alltså.
- När jag kom hem hade sambon middagen klar och sen var det en mysig läggning.
Så varför har jag inte blivit riktigt hög på hela dagen? Det var ju de där härliga höstfärgerna tidigare idag som gav mig ett litet buzz men inte annars... Nu måste vi prata ut om det här. Hittar jag felen bara för att jag letar efter dem eller vad är det som fattas?
Lämningen på dagis var underbar MEN ändå finns det där lilla dåliga samvetet att jag lämnar henne på dagis fast jag "bara" är arbetslös och hemma... Jag kan logiskt säga allt det där att hon behöver hänga med jämnåriga och att jag behöver vara för mig själv för att vi skall ha det bra när vi träffas men undermedvetet så har jag dåligt samvete. Att jag inte kan vara allt för henne. Vilket är ju fånigt, för egentligen vill jag inte alls vara ALLT för henne.
Bra dag hemma - MEN gjorde jag verkligen allt jag hade tänkt att göra? Eller satt jag bara av tiden? Jag tror också att det faktum att barnet är på dagis spelar in i att jag inte kan njuta fullt ut.
Kakan var verkligen jättegod - MEN var den inte lite torr?
Jag var verkligen supertrött och tuppluren var underbar MEN varför behövde jag sova på dagen när jag sov så bra inatt? Börjar jag bli lat? Eller varför sov jag inte lite längre?
Skördefesten var trevlig men det var så himla mycket ljud och människor och sen blev det lite strul med min allergi och det kändes jobbigt och jag kände mig som jag var i vägen och besvärlig.
Samtalet med hundägaren var supertrevligt och hunden jättemysig men det var samtidigt som jag borde varit hemma och ätit middag med familjen.
OK, det var inget fel på middagen och läggningen var mysig även om den blev lite försenad.
Så vilka av alla mekanismer är det som slår in här? Den att inte vara tillräcklig och inte kunna vara där för alla hela tiden? Den som handlar om att inte vara besvärlig och inte tro att man är något? För att inte tala om den som säger att det är fult att lata sig och att man skall göra rätt för sig själv? Varför kan jag aldrig vara helt nöjd med mig själv? Klappa mig själv på ryggen och säga att det här gjorde du rätt i... Jag skriver jag men jag är övertygad om att det inte är bara jag som upplever det så utan att det är ett mänskligt fenomen i stort.
Nu skall jag inte klaga men om vi tillsammans skall hitta knarket i vardagen så måste vi ju också hitta det där som hindrar oss från att bli höga? Kanske blir min läxa och tanke till nästa vecka ja vaddå?
Halvhöga hälsningar,
Stina
Sol, vind och vatten
Nu tänker jag inte börja tjata om tvätt igen för då får jag snart döpa om bloggen... Men idag när jag var ute och hängde tvätt så var det så underbart. För det första är det september och blommande höst och jag kunde ändå hänga tvätt. Och det luktar ju gott med tvätt som har hängt ute etc etc... Men framförallt så sken solen och enligt mig är naturen som vackrast på hösten. Jag tycker om att kalla sensommaren för indiansommar istället för brittsommar. I indiansommar ryms alla färgerna och man förstår verkligen hur ståtligt naturen har prunkat sig.
Idag är det speciellt vackert då himlen är klart blå och speglar sig i sjön så att den blir alldeles mörkblå. Små vågor kluckar och för med sig solgula löv som lägger sig som en remsa på stranden. Ovanför det gula är gräsmattan fortfarande gnistrande grön. Det luktar friskt i luften och livet är bara så där underbart som det kan vara en dag på hösten.
Det är t.om. underbart att köra bil på hösten för när alla träd är olika färger och verkligen försöker konkurrera ut varandra i kampen om uppmärksamheten blir det verkligen en resa. Det ser olika ut hela vägen hem och jag kan nästan vara säker på att träden kommer att ha tagit på sig en annan skrud imorgon.
När vi ändå är inne på soldyrkan... Finns det något underbarare än att gå upp på morgonen och se solen lysa in genom fönstrena. Åtminstone så blir jag alltid lite extra pigg och glad då. Allt ser lite mer välkomnade ut och man får nästan lite bråttom ut genom dörren.
Höstens skörd
Idag skar jag upp en apelsin i klyftor till barnet. Men så smakade jag en klyfta själv och sen var det kört. Jag åt nästan upp alla klyftorna och barnet fick inga... Det var så himla gott. Trots att vad jag vet så är det inte riktigt högsäsong för apelsiner just nu. I för sig så sägs det ju vara apelsinsäsong året runt men det kanske inte jag håller med om riktigt.
Just nu är det överflöd av grönsaker och frukt som omger oss ett fantastiskt knark. Jag älskar att det är billigt i affären och att jag kan köpa med gott samvete då det är korta transporter och ganska växthusfritt. Ute i min egen trädgård och på min väg till brevlådan växer vinbär, hallon, blåbär och lingon. Det kliar i fingrarna av att ta tillvara allt och när jag skördar och lagrar så känns det bra i själen. Någon slags primitiv varelse långt inne i mig suckar nöjt och tänker att nu behöver vi åtminstone inte svälta i vinter. Trots att jag på ytan är medveten om att allt går att köpa hela året så finns det ändå en tillfredsställelse att följa naturen och ta tillvara de gåvor som den ger varje årstid.
Imorgon skall vi fira skördefest på dotterns förskola. Då har alla barnen med sig varsin grönsak. Av alla dessa grönsaker kokar de sen tillsammans en fantastisk skördesoppa. På eftermiddagen kommer vi föräldrar och njuter av ett hus i festskrud. Både blommor och grönsaker visas upp i all sin prakt. Vi sjunger sånger och tackar solen och jorden för dess gåvor. Allt detta kan låta ganska knäppt men jag tror det är viktigt för framförallt barn men också för oss vuxna att påminnas var vår mat kommer ifrån. På förskolan blir det extra tydligt då mycket av grönsakerna kommer från den egna trädgården som barn, föräldrar och personal hjälpts åt att sköta hela våren och sommaren.
När allt det högtidliga och fina är avklarad skall vi äta underbart god äppelkaka och dricka kaffe och te och snacka skit. Alltså inte negativ skit utan bara snacka om allt möjligt och inget viktigt. Jag ser fram emot imorgon och längtar. Så det är bäst att jag snart går och lägger mig så jag orkar med festligheterna imorgon. Men först skall jag nog ta en apelsin till och tända ett litet ljus och avsluta dagen både gott och vilsamt.
Högt,
Stina
Just nu är det överflöd av grönsaker och frukt som omger oss ett fantastiskt knark. Jag älskar att det är billigt i affären och att jag kan köpa med gott samvete då det är korta transporter och ganska växthusfritt. Ute i min egen trädgård och på min väg till brevlådan växer vinbär, hallon, blåbär och lingon. Det kliar i fingrarna av att ta tillvara allt och när jag skördar och lagrar så känns det bra i själen. Någon slags primitiv varelse långt inne i mig suckar nöjt och tänker att nu behöver vi åtminstone inte svälta i vinter. Trots att jag på ytan är medveten om att allt går att köpa hela året så finns det ändå en tillfredsställelse att följa naturen och ta tillvara de gåvor som den ger varje årstid.
Imorgon skall vi fira skördefest på dotterns förskola. Då har alla barnen med sig varsin grönsak. Av alla dessa grönsaker kokar de sen tillsammans en fantastisk skördesoppa. På eftermiddagen kommer vi föräldrar och njuter av ett hus i festskrud. Både blommor och grönsaker visas upp i all sin prakt. Vi sjunger sånger och tackar solen och jorden för dess gåvor. Allt detta kan låta ganska knäppt men jag tror det är viktigt för framförallt barn men också för oss vuxna att påminnas var vår mat kommer ifrån. På förskolan blir det extra tydligt då mycket av grönsakerna kommer från den egna trädgården som barn, föräldrar och personal hjälpts åt att sköta hela våren och sommaren.
När allt det högtidliga och fina är avklarad skall vi äta underbart god äppelkaka och dricka kaffe och te och snacka skit. Alltså inte negativ skit utan bara snacka om allt möjligt och inget viktigt. Jag ser fram emot imorgon och längtar. Så det är bäst att jag snart går och lägger mig så jag orkar med festligheterna imorgon. Men först skall jag nog ta en apelsin till och tända ett litet ljus och avsluta dagen både gott och vilsamt.
Högt,
Stina
Programförklaring
Tycker ni om att åka ut och resa? Ligga på en strand och läppja på en Pina Colada? Eller ta en liten tur men en finlandsfärja och skaka rumpan och frossa i räkor? Vad sägs om en bra teaterföreställning? Sitta i mörkret och skratta och gråta i ett rum fullt med främlingar?
Går ni igång på adrenalinkickar och älskar att träffa nya spännande människor? Flyttar en gång i halvåret och har därför inte mer än vad som ryms på hyrbilsflaket ifrån Statoil? Tycker att bolån, fast adress och partner är något som bara håller fast dig vid jorden hårdare än nödvändigt?
I så fall är det här inte bloggen för dig.
Den här bloggen är för oss som älskar vardagen.
Som blir höga på att sortera strumpor, bara för att det betyder att;
A) jag har flera olika strumpor och kommer ihåg var jag köpte var och en eller vem jag fick dem ifrån.
B) jag bor ihop med någon jag älskar och måste därför sortera isär våra strumpor.
C) det bara luktar så gott med nytvättad tvätt och ser så mysigt ut när strumporna ligger parvis i små bollar.
Just nu finns det en trend i att allt skall vara så himla roligt, galet eller bara oväntat. Det extrema har blivit vardag och vad finns då kvar för de speciella tillfällena? Jag säger inte att vi inte skall göra roliga, spännande eller oväntade saker men det får inte vara så att vardagen bara blir tråkiga mellanspel. Vardagen finns där för oss jämt. Vare sig vi är glada, sjuka, arga eller nykära. Den är grunden i vårt liv och vem vill ha en grå tråkig grund som bara står där?
Nej, låt oss tillsammans upptäcka det underbara i vardagen. Allt det där lilla som gör oss höga i vardagen. Lukterna, ljuden eller känslan av när diskmaskinen går i bakgrunden, tekoppen är varm och telefonerna avstängda.
Argumenten kan nu vara att det där finns det redan bloggar om. Ja, alla småbarnsmammor och pappor värda namnet har numera en blogg där man samlar allt roligt och underbart som ens småglin har gjort. Jag har en själv. Men det är inte allt. Vardagen är så mycket mer och det är också när barnen skriker eller när man kryper ner hos dem i sängen för att trösta och alla fisarna som har legat samlade under täcket bara slår en hårt i pannan.
Det finns också en risk - specielt för småbarnsföräldrar - att bara se vardagens charm hos barnen. Då blir man inte hög på vardagen då blir man hög på barnen. Om man då glömmer resten av knarket; sambon, huset, husdjuren, vännerna eller trädgården - vad händer då när barnen inte är hemma eller när de flyttar? Det är lätt att avsaknaden av barnen blir det enda knark man ser istället för allt vardagsknark som ligger och väntar mitt framför näsan.
Vad tycker ni är vardagsknark? Vad blir ni som mest höga av just idag?
Jag lyckades göra en fantastisk kanna te av goda Brunkullans te som bara blev så där perfekt stark.
Hög som ett hus,
Stina
