Programförklaring
Tycker ni om att åka ut och resa? Ligga på en strand och läppja på en Pina Colada? Eller ta en liten tur men en finlandsfärja och skaka rumpan och frossa i räkor? Vad sägs om en bra teaterföreställning? Sitta i mörkret och skratta och gråta i ett rum fullt med främlingar?
Går ni igång på adrenalinkickar och älskar att träffa nya spännande människor? Flyttar en gång i halvåret och har därför inte mer än vad som ryms på hyrbilsflaket ifrån Statoil? Tycker att bolån, fast adress och partner är något som bara håller fast dig vid jorden hårdare än nödvändigt?
I så fall är det här inte bloggen för dig.
Den här bloggen är för oss som älskar vardagen.
Som blir höga på att sortera strumpor, bara för att det betyder att;
A) jag har flera olika strumpor och kommer ihåg var jag köpte var och en eller vem jag fick dem ifrån.
B) jag bor ihop med någon jag älskar och måste därför sortera isär våra strumpor.
C) det bara luktar så gott med nytvättad tvätt och ser så mysigt ut när strumporna ligger parvis i små bollar.
Just nu finns det en trend i att allt skall vara så himla roligt, galet eller bara oväntat. Det extrema har blivit vardag och vad finns då kvar för de speciella tillfällena? Jag säger inte att vi inte skall göra roliga, spännande eller oväntade saker men det får inte vara så att vardagen bara blir tråkiga mellanspel. Vardagen finns där för oss jämt. Vare sig vi är glada, sjuka, arga eller nykära. Den är grunden i vårt liv och vem vill ha en grå tråkig grund som bara står där?
Nej, låt oss tillsammans upptäcka det underbara i vardagen. Allt det där lilla som gör oss höga i vardagen. Lukterna, ljuden eller känslan av när diskmaskinen går i bakgrunden, tekoppen är varm och telefonerna avstängda.
Argumenten kan nu vara att det där finns det redan bloggar om. Ja, alla småbarnsmammor och pappor värda namnet har numera en blogg där man samlar allt roligt och underbart som ens småglin har gjort. Jag har en själv. Men det är inte allt. Vardagen är så mycket mer och det är också när barnen skriker eller när man kryper ner hos dem i sängen för att trösta och alla fisarna som har legat samlade under täcket bara slår en hårt i pannan.
Det finns också en risk - specielt för småbarnsföräldrar - att bara se vardagens charm hos barnen. Då blir man inte hög på vardagen då blir man hög på barnen. Om man då glömmer resten av knarket; sambon, huset, husdjuren, vännerna eller trädgården - vad händer då när barnen inte är hemma eller när de flyttar? Det är lätt att avsaknaden av barnen blir det enda knark man ser istället för allt vardagsknark som ligger och väntar mitt framför näsan.
Vad tycker ni är vardagsknark? Vad blir ni som mest höga av just idag?
Jag lyckades göra en fantastisk kanna te av goda Brunkullans te som bara blev så där perfekt stark.
Hög som ett hus,
Stina
Kommentarer
Postat av: emma
Tvätta tygblöjor för att sedan vänta på att de torkar, vika dem så där fint kant i kant och sedan stapla dem på en prydlig hög på skötbordet, vilket rus! Det är mitt vardagsknark. För att inte tala om att plötsligt inse att man glömt att dricka upp sitt kaffe, springa runt som en tok för att hitta koppen och sedan smutta på den och inse att det faktiskt inte hunnit kallnat helt...
Trackback
