Nakenfis?
Ketchupeffekten finns tydligen även inom bloggvärlden. Jag skall försöka att skriva här oftare. Känns så taskigt mot er alla som läser den här bloggen att ni får läsa samma inlägg om och om igen... :)
Som titeln antyder så kommer här ett inlägg utan skyddande kläder. Finns det något mysigare än att vara naken? Eller är det kanske mest skönt? Då det här är min blogg kan jag bestämma att svaret är nej.
Hemma hos oss gillar vi naket. Jag sover naken och går gärna naken hemma på morgonen så länge temperaturen tillåter. Och eftersom jag är som en barnunge och varm som en ugn på morgonen så kan det dröja innan morgonrocken åker på. Det kan ju inte vara någon tillfällighet att naken rimmar på vaken eller hur?
Nu när hårtussen slutat med blöja så sover hon också helst naken och det dröjer länge OM vi överhuvudtaget får på henne kläder. Just nu leker hon glatt iklädd trosor, strumpor och diadem.
Våra panoramafönster gör ju all nakenhet lite spännande då det är som att gå runt naken i ett skyltfönster. Men det är också det som möjliggör nakenhet då solen lyser in och gör vardagsrummet till en liten pensionärskuvös.
Jag kan bli lite oroad över den amerikanisering och moralpanik som har börjat växa fram kring nakenhet. Jag avskyr bikinitoppar på små tjejer på badhuset och jag är livrädd att vi om några är är som Amerika. Där duschar man inte efter gymnastiken och de mindre tjejerna skall ha baddräkt under kläderna de dagar som det är gymnastik så de inte visar upp något i omklädningsrummet. Tänk vilken uppståndelse det blev när jag berättade om hur det var i gymnastiken hemma i Sverige och att vi i lågstadiet bytte om tillsammans hela klassen.
När vi var små så kunde vi springa omkring nakna på dagis på somrarna utomhus. Nu får man absolut inte göra något sådant. Jag tror att när vi inte visar upp oss nakna för varandra och gör nakenheten till något naturligt så skapar vi kroppsångest. Speciellt för tjejer. Skall jag se ut så här? Hur ser jag ut? Snoppar hänger ju utanför kroppen men snippor är svårare att se och jämföra.
Ett litet brandtal kanske men jag en hängiven nakenfis.
Vad säger ni om det här då?
Gymnastiklärare enbart klädd i hink föder moralpanik. Expressen artikel.
Som titeln antyder så kommer här ett inlägg utan skyddande kläder. Finns det något mysigare än att vara naken? Eller är det kanske mest skönt? Då det här är min blogg kan jag bestämma att svaret är nej.
Hemma hos oss gillar vi naket. Jag sover naken och går gärna naken hemma på morgonen så länge temperaturen tillåter. Och eftersom jag är som en barnunge och varm som en ugn på morgonen så kan det dröja innan morgonrocken åker på. Det kan ju inte vara någon tillfällighet att naken rimmar på vaken eller hur?
Nu när hårtussen slutat med blöja så sover hon också helst naken och det dröjer länge OM vi överhuvudtaget får på henne kläder. Just nu leker hon glatt iklädd trosor, strumpor och diadem.
Våra panoramafönster gör ju all nakenhet lite spännande då det är som att gå runt naken i ett skyltfönster. Men det är också det som möjliggör nakenhet då solen lyser in och gör vardagsrummet till en liten pensionärskuvös.
Jag kan bli lite oroad över den amerikanisering och moralpanik som har börjat växa fram kring nakenhet. Jag avskyr bikinitoppar på små tjejer på badhuset och jag är livrädd att vi om några är är som Amerika. Där duschar man inte efter gymnastiken och de mindre tjejerna skall ha baddräkt under kläderna de dagar som det är gymnastik så de inte visar upp något i omklädningsrummet. Tänk vilken uppståndelse det blev när jag berättade om hur det var i gymnastiken hemma i Sverige och att vi i lågstadiet bytte om tillsammans hela klassen.
När vi var små så kunde vi springa omkring nakna på dagis på somrarna utomhus. Nu får man absolut inte göra något sådant. Jag tror att när vi inte visar upp oss nakna för varandra och gör nakenheten till något naturligt så skapar vi kroppsångest. Speciellt för tjejer. Skall jag se ut så här? Hur ser jag ut? Snoppar hänger ju utanför kroppen men snippor är svårare att se och jämföra.
Ett litet brandtal kanske men jag en hängiven nakenfis.
Vad säger ni om det här då?
Gymnastiklärare enbart klädd i hink föder moralpanik. Expressen artikel.
Dagens ord: Testikeltemperatur
Lite barnsligt vardagsknark, men återigen vilket ord! Samtidigt som det ger en något att tänka på... Mina ägg är nog hårdkokta vid det här laget... :)
Donerar du blod? Nej, jag är bajsdonator.
Ibland kan lite nyheter vara vardagsknark. Speciellt om det är roligt men ändå med en fantastiskt resultat.
Mjölkproteinlycka för många...
Dagens husmors lycka för oss mjölkproteinallergiker.
Dagens mat blir helrostad kyckling med pumpa, potatis och svamp. Återkommer med rapport.
Dagens mat blir helrostad kyckling med pumpa, potatis och svamp. Återkommer med rapport.
Dagens musik
Det är molnigt ute men solen kommer igenom molnen ibland. Barnet sitter på golvet och "leker klart" innan vi far till badet. Jag står stilla en minut och njuter av solens spel på vattnet. Ur högtalarna strömmar dagens favoritlåt.
För att återknyta till gårdagens inlägg så kan jag ärligt säga att jag inte vill vara någon annanstans i det ögonblicket. Att det inte fattas mig någonting just då. Jag är bara där och då. Ni ser bloggen betalar redan av sig! :)
Det är Dixie Chicks med "I believe in love".
För att återknyta till gårdagens inlägg så kan jag ärligt säga att jag inte vill vara någon annanstans i det ögonblicket. Att det inte fattas mig någonting just då. Jag är bara där och då. Ni ser bloggen betalar redan av sig! :)
Hoppas er dag börjar lika bra.
Höga Hälsningar,
Stina
Äppelkaka till skördefesten
Äh, jag har så många favoritkakor att det vore fel av mig att kalla det här en av mina favoritkakor. Det antyder ju ändå att det skulle vara något speciellt med den och det är det väl egentligen inte. Det är fett och sött och då gillar jag ju det... :) Men den kanske är lite speciellt höstig och ser vacker ut. Speciellt om du hittar äpplen med röda skal och skivar riktigt tunt.
En kaka
Mjölkfritt margarin och skorpmjöl
125 g mjölkfritt margarin
2 ägg
1 dl socker, helst råsocker
0,5 tsk bakpulver
2,5 dl vetemjöl
2 msk havremjölk eller Imat
4 äpplen
2 msk socker, helst råsocker
1 tsk kanel, malen blir för knastrigt med kanelstång... :)
Sätt på ugnen på 175 grader.
Smörj och bröa en form helst med löstagbar kant. Rund blir snyggast.
Klyfta äpplena riktigt tunt. Ni behöver inte ta med skrotten om ni inte gillar äppelbarn... Lägg dem i en plastpåse tillsammans med socker och kanel och skaka runt ordentligt. Bry inte er om att det ser mycket. Det som blir över smaskar ni i er medans kakan är i ugnen.
Smält margarinet eller ta flytande. Rör ihop fett och socker. Dra ner äggen och allt det torra också. Glöm inte mjölken. Om man vill kan man vispa det poröst med elvisp men det är finlir. Det fungerar bra annars också.
Bre ut smeten i formen. Det kommer kännas som den inte räcker men det gör den. Antingen så häller ni bara på alla äppelklyftor och pressar ner dem i smeten eller så lägger man dem i ett snyggt mönster.
Mitten av ugnen i 30 - 40 minuter.
Bäst halvvarm med Oatlys vaniljsås. Fungerar bra dagen efter också till frukost.
Jag behöver en knarkhund!
Idag har varit fullt av saker som borde ha varit riktigt skönt knark.
Stina
- Bra lämning på dagis utan gråt och skrik.
- Bra dag hemma i lugn och ro med sol strilande in genom alla fönster.
- Bakade en god äppelkaka till skördefesten som var mjölkfri.
- Sov en stund och vaknade efter lagom länge och var inte groggy utan bara lite mer piggare än tidigare.
- Skördefesten på dagis var fullt med människor som jag tycker om och god mat och bra väder.
- Sen for jag och träffade en hund med matte som jag kanske skall vara dagmatte till. Hunden alltså.
- När jag kom hem hade sambon middagen klar och sen var det en mysig läggning.
Så varför har jag inte blivit riktigt hög på hela dagen? Det var ju de där härliga höstfärgerna tidigare idag som gav mig ett litet buzz men inte annars... Nu måste vi prata ut om det här. Hittar jag felen bara för att jag letar efter dem eller vad är det som fattas?
Lämningen på dagis var underbar MEN ändå finns det där lilla dåliga samvetet att jag lämnar henne på dagis fast jag "bara" är arbetslös och hemma... Jag kan logiskt säga allt det där att hon behöver hänga med jämnåriga och att jag behöver vara för mig själv för att vi skall ha det bra när vi träffas men undermedvetet så har jag dåligt samvete. Att jag inte kan vara allt för henne. Vilket är ju fånigt, för egentligen vill jag inte alls vara ALLT för henne.
Bra dag hemma - MEN gjorde jag verkligen allt jag hade tänkt att göra? Eller satt jag bara av tiden? Jag tror också att det faktum att barnet är på dagis spelar in i att jag inte kan njuta fullt ut.
Kakan var verkligen jättegod - MEN var den inte lite torr?
Jag var verkligen supertrött och tuppluren var underbar MEN varför behövde jag sova på dagen när jag sov så bra inatt? Börjar jag bli lat? Eller varför sov jag inte lite längre?
Skördefesten var trevlig men det var så himla mycket ljud och människor och sen blev det lite strul med min allergi och det kändes jobbigt och jag kände mig som jag var i vägen och besvärlig.
Samtalet med hundägaren var supertrevligt och hunden jättemysig men det var samtidigt som jag borde varit hemma och ätit middag med familjen.
OK, det var inget fel på middagen och läggningen var mysig även om den blev lite försenad.
Så vilka av alla mekanismer är det som slår in här? Den att inte vara tillräcklig och inte kunna vara där för alla hela tiden? Den som handlar om att inte vara besvärlig och inte tro att man är något? För att inte tala om den som säger att det är fult att lata sig och att man skall göra rätt för sig själv? Varför kan jag aldrig vara helt nöjd med mig själv? Klappa mig själv på ryggen och säga att det här gjorde du rätt i... Jag skriver jag men jag är övertygad om att det inte är bara jag som upplever det så utan att det är ett mänskligt fenomen i stort.
Nu skall jag inte klaga men om vi tillsammans skall hitta knarket i vardagen så måste vi ju också hitta det där som hindrar oss från att bli höga? Kanske blir min läxa och tanke till nästa vecka ja vaddå?
Halvhöga hälsningar,
Stina
Sol, vind och vatten
Nu tänker jag inte börja tjata om tvätt igen för då får jag snart döpa om bloggen... Men idag när jag var ute och hängde tvätt så var det så underbart. För det första är det september och blommande höst och jag kunde ändå hänga tvätt. Och det luktar ju gott med tvätt som har hängt ute etc etc... Men framförallt så sken solen och enligt mig är naturen som vackrast på hösten. Jag tycker om att kalla sensommaren för indiansommar istället för brittsommar. I indiansommar ryms alla färgerna och man förstår verkligen hur ståtligt naturen har prunkat sig.
Idag är det speciellt vackert då himlen är klart blå och speglar sig i sjön så att den blir alldeles mörkblå. Små vågor kluckar och för med sig solgula löv som lägger sig som en remsa på stranden. Ovanför det gula är gräsmattan fortfarande gnistrande grön. Det luktar friskt i luften och livet är bara så där underbart som det kan vara en dag på hösten.
Det är t.om. underbart att köra bil på hösten för när alla träd är olika färger och verkligen försöker konkurrera ut varandra i kampen om uppmärksamheten blir det verkligen en resa. Det ser olika ut hela vägen hem och jag kan nästan vara säker på att träden kommer att ha tagit på sig en annan skrud imorgon.
När vi ändå är inne på soldyrkan... Finns det något underbarare än att gå upp på morgonen och se solen lysa in genom fönstrena. Åtminstone så blir jag alltid lite extra pigg och glad då. Allt ser lite mer välkomnade ut och man får nästan lite bråttom ut genom dörren.
Enkel apelsinsallad
Kan ju inte låta bli att tjata lite till om apelsiner... En snabb och god efterrätt i all sin enkelhet. Tänk på att vissa apelsinsorter blir beska när de är skalade och klyftade för länge. Vissa blir bara godare och saftar till sig å andra sidan... Livet är ett lotteri... :)
Apelsinsallad
Till hur många beror på hur hungrig du är... :)
1 apelsin
10 hasselnötter
1 tsk socker
Enklast möjliga så skalar och hackar upp apelsinen. Strö över socker och låt det safta sig. Under tiden hackar du hasselnötterna och strösslar sen på dem.
Lite stökigare så skalar du apelsinen genom att skära bort skalet med en filékniv. Inget vitt ni vet... Sen så filéar du upp apelsinen så du inte får några hinnor alls. Strö över lite råsocker. Hacka hasselnötterna och rosta dem i en torr stekpanna. Strössla dem över.
Som vanligt ligger sanningen någonstans mitt i.
Apelsinsallad
Till hur många beror på hur hungrig du är... :)
1 apelsin
10 hasselnötter
1 tsk socker
Enklast möjliga så skalar och hackar upp apelsinen. Strö över socker och låt det safta sig. Under tiden hackar du hasselnötterna och strösslar sen på dem.
Lite stökigare så skalar du apelsinen genom att skära bort skalet med en filékniv. Inget vitt ni vet... Sen så filéar du upp apelsinen så du inte får några hinnor alls. Strö över lite råsocker. Hacka hasselnötterna och rosta dem i en torr stekpanna. Strössla dem över.
Som vanligt ligger sanningen någonstans mitt i.
Höstens skörd
Idag skar jag upp en apelsin i klyftor till barnet. Men så smakade jag en klyfta själv och sen var det kört. Jag åt nästan upp alla klyftorna och barnet fick inga... Det var så himla gott. Trots att vad jag vet så är det inte riktigt högsäsong för apelsiner just nu. I för sig så sägs det ju vara apelsinsäsong året runt men det kanske inte jag håller med om riktigt.
Just nu är det överflöd av grönsaker och frukt som omger oss ett fantastiskt knark. Jag älskar att det är billigt i affären och att jag kan köpa med gott samvete då det är korta transporter och ganska växthusfritt. Ute i min egen trädgård och på min väg till brevlådan växer vinbär, hallon, blåbär och lingon. Det kliar i fingrarna av att ta tillvara allt och när jag skördar och lagrar så känns det bra i själen. Någon slags primitiv varelse långt inne i mig suckar nöjt och tänker att nu behöver vi åtminstone inte svälta i vinter. Trots att jag på ytan är medveten om att allt går att köpa hela året så finns det ändå en tillfredsställelse att följa naturen och ta tillvara de gåvor som den ger varje årstid.
Imorgon skall vi fira skördefest på dotterns förskola. Då har alla barnen med sig varsin grönsak. Av alla dessa grönsaker kokar de sen tillsammans en fantastisk skördesoppa. På eftermiddagen kommer vi föräldrar och njuter av ett hus i festskrud. Både blommor och grönsaker visas upp i all sin prakt. Vi sjunger sånger och tackar solen och jorden för dess gåvor. Allt detta kan låta ganska knäppt men jag tror det är viktigt för framförallt barn men också för oss vuxna att påminnas var vår mat kommer ifrån. På förskolan blir det extra tydligt då mycket av grönsakerna kommer från den egna trädgården som barn, föräldrar och personal hjälpts åt att sköta hela våren och sommaren.
När allt det högtidliga och fina är avklarad skall vi äta underbart god äppelkaka och dricka kaffe och te och snacka skit. Alltså inte negativ skit utan bara snacka om allt möjligt och inget viktigt. Jag ser fram emot imorgon och längtar. Så det är bäst att jag snart går och lägger mig så jag orkar med festligheterna imorgon. Men först skall jag nog ta en apelsin till och tända ett litet ljus och avsluta dagen både gott och vilsamt.
Högt,
Stina
Just nu är det överflöd av grönsaker och frukt som omger oss ett fantastiskt knark. Jag älskar att det är billigt i affären och att jag kan köpa med gott samvete då det är korta transporter och ganska växthusfritt. Ute i min egen trädgård och på min väg till brevlådan växer vinbär, hallon, blåbär och lingon. Det kliar i fingrarna av att ta tillvara allt och när jag skördar och lagrar så känns det bra i själen. Någon slags primitiv varelse långt inne i mig suckar nöjt och tänker att nu behöver vi åtminstone inte svälta i vinter. Trots att jag på ytan är medveten om att allt går att köpa hela året så finns det ändå en tillfredsställelse att följa naturen och ta tillvara de gåvor som den ger varje årstid.
Imorgon skall vi fira skördefest på dotterns förskola. Då har alla barnen med sig varsin grönsak. Av alla dessa grönsaker kokar de sen tillsammans en fantastisk skördesoppa. På eftermiddagen kommer vi föräldrar och njuter av ett hus i festskrud. Både blommor och grönsaker visas upp i all sin prakt. Vi sjunger sånger och tackar solen och jorden för dess gåvor. Allt detta kan låta ganska knäppt men jag tror det är viktigt för framförallt barn men också för oss vuxna att påminnas var vår mat kommer ifrån. På förskolan blir det extra tydligt då mycket av grönsakerna kommer från den egna trädgården som barn, föräldrar och personal hjälpts åt att sköta hela våren och sommaren.
När allt det högtidliga och fina är avklarad skall vi äta underbart god äppelkaka och dricka kaffe och te och snacka skit. Alltså inte negativ skit utan bara snacka om allt möjligt och inget viktigt. Jag ser fram emot imorgon och längtar. Så det är bäst att jag snart går och lägger mig så jag orkar med festligheterna imorgon. Men först skall jag nog ta en apelsin till och tända ett litet ljus och avsluta dagen både gott och vilsamt.
Högt,
Stina
Pannkakor
Äkta vardagsknarkare som jag fnyser åt finlir middagar och fancy råvaror. Vi gillar det enkla, goda och hemtama. Och inget är väl mer vanligt än pannkakor? Jag skulle kunna äta pannkakor alla dagar i veckan. De går ju faktiskt att variera i det oändliga både i innehåll och tillbehör. Men självklart är vardagspannkakan alltid det bästa. Ni vet vanliga hederliga med sylt till. Både när de är varma och dagen efter rullade med sylt till eftermiddagsfika.
Det här receptet gillar jag för det är ju ett larmnummer som det syftar på och pannkakor är verkligen något att ta till i nödlägen. Det kan vara ett deppläge eller ett sjukläge, jag kan få vegetarianer på middag eller så finns det nästan ingenting hemma. Det går ganska snabbt att göra också.
Pannkakor på mitt vis (112)
En familjemiddag och kanske en lunchlåda eller två
6 ägg
6 dl vetemjöl
12 dl havremjölk
lite salt och lite (vanilj)socker
Vispa upp äggen med lite salt. I md två dl mjölk och allt mjöl. Vispa ihop och tillsätt resten av mjölken efter hand.
Låt gärna stå en timme eller fem. Stek i flytande margarin blandat med lika del rapsolja. Flytande margarin är inte det bästa fett enligt mig och därför blandar jag gärna upp det med rapsolja som är ett bra fett. Men att bara steka i olja fungerar inte heller riktigt bra. Lagom är med andra ord bäst även här.
Extra saker att ha i smeten kan vara att byta ut lite av mjölet mot havrekli eller något annat lite mer fibrigt från kylskåpet.
Till pannkakorna fungerar ju alltid sylt men varför inte lite rårörda bär eller blåbär och lite råsocker. En "sylt" utan socker är också att mixa en banan med ca 1 dl blåbär. Sött och ser ut som sylt.
Ja ja, alla ni avarter där ute som inte har turen att vara allergiska mot mjölkprotein kan säkert använda vanlig mjölk istället för havremjölk.
Hög på pannkakor,
Stina
Det här receptet gillar jag för det är ju ett larmnummer som det syftar på och pannkakor är verkligen något att ta till i nödlägen. Det kan vara ett deppläge eller ett sjukläge, jag kan få vegetarianer på middag eller så finns det nästan ingenting hemma. Det går ganska snabbt att göra också.
Pannkakor på mitt vis (112)
En familjemiddag och kanske en lunchlåda eller två
6 ägg
6 dl vetemjöl
12 dl havremjölk
lite salt och lite (vanilj)socker
Vispa upp äggen med lite salt. I md två dl mjölk och allt mjöl. Vispa ihop och tillsätt resten av mjölken efter hand.
Låt gärna stå en timme eller fem. Stek i flytande margarin blandat med lika del rapsolja. Flytande margarin är inte det bästa fett enligt mig och därför blandar jag gärna upp det med rapsolja som är ett bra fett. Men att bara steka i olja fungerar inte heller riktigt bra. Lagom är med andra ord bäst även här.
Extra saker att ha i smeten kan vara att byta ut lite av mjölet mot havrekli eller något annat lite mer fibrigt från kylskåpet.
Till pannkakorna fungerar ju alltid sylt men varför inte lite rårörda bär eller blåbär och lite råsocker. En "sylt" utan socker är också att mixa en banan med ca 1 dl blåbär. Sött och ser ut som sylt.
Ja ja, alla ni avarter där ute som inte har turen att vara allergiska mot mjölkprotein kan säkert använda vanlig mjölk istället för havremjölk.
Hög på pannkakor,
Stina
Emma knarkar
Emma är först ut med att berätta om sitt vardagsknark. Hon fortsätter på tvättspåret men går över från te till kaffe.
Kanske det mest högklassiga knarket är att kunna vänta tills tygblöjorna torkat och ännu mer att inte göra någonting under tiden de torkar?
"Tvätta tygblöjor för att sedan vänta på att de torkar, vika dem så där fint kant i kant och sedan stapla dem på en prydlig hög på skötbordet, vilket rus! Det är mitt vardagsknark. För att inte tala om att plötsligt inse att man glömt att dricka upp sitt kaffe, springa runt som en tok för att hitta koppen och sedan smutta på den och inse att det faktiskt inte hunnit kallnat helt..."
För visst finns det en tjusning i att inte göra någonting och faktiskt njuta av det. Jag själv är dålig på det. Meditera och mindfulness är inte något för mig. Jag tänker alltid på nästa sak att göra eller så sitter jag och slösurfar eller något annat. Att bara sitta och dricka te och stirra framför mig och njuta av nuet är ett knark som jag skulle vilja upptäcka...
Jag tror att det är en stor skillnad mellan att sitta med en kopp te och stirra framför sig och sitta med en kopp te och stirra tomt framför sig, eller vad säger ni? Det första känns liksom lite lyxigt medans det andra känns mer desperat.
Jag är avundsjuk på de som kan njuta av ensamhet. Jag är inte speciellt bra på att njuta av ensamhet. Jag har inget emot det men jag söker det inte heller. Även om jag helst är hemma vill jag gärna att andra är här med mig. En flock-hemmagris helt enkelt.
När jag läste sexologi så förklarade läraren som var psykoterapeut att kvinnor njöt av ensamhet och män av tvåsamhet därför att det gick tvärtemot vad könsrollerna var... Alltså inte sexuellt utan i allmänhet... Jag vet inte vad jag skall tro om det. Vi var bara kvinnor på kursen och vi fick alla säga vad vi njöt mest av och för alla övriga kursdeltagare var det just ensamhet. Promenera på en strand eller ligga i solen helt ensam. Rida själv i skogen var också populärt. Det som jag njöt av allra mest just då var kroppskontakt med en annan människa som jag tyckte om. Sen när föreläsaren drog det där med ensamhet vs kvinnligt och manligt så höll alla kvinnor med om att sova själv var underbart. När jag berättade om att vi hade dubbeltäcke och att jag älskade närheten som det skapade blev det ett himla oljud på klassen. Men hur kunde jag?! Det som var så skönt att ligga ensam! Och tänk vad varmt det skall vara?!
För mig är själva meningen att dela säng med någon ett dubbeltäcke. Man behöver inte ligga sked men man kan ligga så att en fot eller så rör vid varandra. Och även om man inte rör vid varandra så känner jag den andras kroppsvärme och kan njuta av det. Det är bra vardagsknark!
Vad tycker ni? Blir ni höga på ensamhet?
Höga Hälsningar,
Stina
Kanske det mest högklassiga knarket är att kunna vänta tills tygblöjorna torkat och ännu mer att inte göra någonting under tiden de torkar?
"Tvätta tygblöjor för att sedan vänta på att de torkar, vika dem så där fint kant i kant och sedan stapla dem på en prydlig hög på skötbordet, vilket rus! Det är mitt vardagsknark. För att inte tala om att plötsligt inse att man glömt att dricka upp sitt kaffe, springa runt som en tok för att hitta koppen och sedan smutta på den och inse att det faktiskt inte hunnit kallnat helt..."
För visst finns det en tjusning i att inte göra någonting och faktiskt njuta av det. Jag själv är dålig på det. Meditera och mindfulness är inte något för mig. Jag tänker alltid på nästa sak att göra eller så sitter jag och slösurfar eller något annat. Att bara sitta och dricka te och stirra framför mig och njuta av nuet är ett knark som jag skulle vilja upptäcka...
Jag tror att det är en stor skillnad mellan att sitta med en kopp te och stirra framför sig och sitta med en kopp te och stirra tomt framför sig, eller vad säger ni? Det första känns liksom lite lyxigt medans det andra känns mer desperat.
Jag är avundsjuk på de som kan njuta av ensamhet. Jag är inte speciellt bra på att njuta av ensamhet. Jag har inget emot det men jag söker det inte heller. Även om jag helst är hemma vill jag gärna att andra är här med mig. En flock-hemmagris helt enkelt.
När jag läste sexologi så förklarade läraren som var psykoterapeut att kvinnor njöt av ensamhet och män av tvåsamhet därför att det gick tvärtemot vad könsrollerna var... Alltså inte sexuellt utan i allmänhet... Jag vet inte vad jag skall tro om det. Vi var bara kvinnor på kursen och vi fick alla säga vad vi njöt mest av och för alla övriga kursdeltagare var det just ensamhet. Promenera på en strand eller ligga i solen helt ensam. Rida själv i skogen var också populärt. Det som jag njöt av allra mest just då var kroppskontakt med en annan människa som jag tyckte om. Sen när föreläsaren drog det där med ensamhet vs kvinnligt och manligt så höll alla kvinnor med om att sova själv var underbart. När jag berättade om att vi hade dubbeltäcke och att jag älskade närheten som det skapade blev det ett himla oljud på klassen. Men hur kunde jag?! Det som var så skönt att ligga ensam! Och tänk vad varmt det skall vara?!
För mig är själva meningen att dela säng med någon ett dubbeltäcke. Man behöver inte ligga sked men man kan ligga så att en fot eller så rör vid varandra. Och även om man inte rör vid varandra så känner jag den andras kroppsvärme och kan njuta av det. Det är bra vardagsknark!
Vad tycker ni? Blir ni höga på ensamhet?
Höga Hälsningar,
Stina
Programförklaring
Tycker ni om att åka ut och resa? Ligga på en strand och läppja på en Pina Colada? Eller ta en liten tur men en finlandsfärja och skaka rumpan och frossa i räkor? Vad sägs om en bra teaterföreställning? Sitta i mörkret och skratta och gråta i ett rum fullt med främlingar?
Går ni igång på adrenalinkickar och älskar att träffa nya spännande människor? Flyttar en gång i halvåret och har därför inte mer än vad som ryms på hyrbilsflaket ifrån Statoil? Tycker att bolån, fast adress och partner är något som bara håller fast dig vid jorden hårdare än nödvändigt?
I så fall är det här inte bloggen för dig.
Den här bloggen är för oss som älskar vardagen.
Som blir höga på att sortera strumpor, bara för att det betyder att;
A) jag har flera olika strumpor och kommer ihåg var jag köpte var och en eller vem jag fick dem ifrån.
B) jag bor ihop med någon jag älskar och måste därför sortera isär våra strumpor.
C) det bara luktar så gott med nytvättad tvätt och ser så mysigt ut när strumporna ligger parvis i små bollar.
Just nu finns det en trend i att allt skall vara så himla roligt, galet eller bara oväntat. Det extrema har blivit vardag och vad finns då kvar för de speciella tillfällena? Jag säger inte att vi inte skall göra roliga, spännande eller oväntade saker men det får inte vara så att vardagen bara blir tråkiga mellanspel. Vardagen finns där för oss jämt. Vare sig vi är glada, sjuka, arga eller nykära. Den är grunden i vårt liv och vem vill ha en grå tråkig grund som bara står där?
Nej, låt oss tillsammans upptäcka det underbara i vardagen. Allt det där lilla som gör oss höga i vardagen. Lukterna, ljuden eller känslan av när diskmaskinen går i bakgrunden, tekoppen är varm och telefonerna avstängda.
Argumenten kan nu vara att det där finns det redan bloggar om. Ja, alla småbarnsmammor och pappor värda namnet har numera en blogg där man samlar allt roligt och underbart som ens småglin har gjort. Jag har en själv. Men det är inte allt. Vardagen är så mycket mer och det är också när barnen skriker eller när man kryper ner hos dem i sängen för att trösta och alla fisarna som har legat samlade under täcket bara slår en hårt i pannan.
Det finns också en risk - specielt för småbarnsföräldrar - att bara se vardagens charm hos barnen. Då blir man inte hög på vardagen då blir man hög på barnen. Om man då glömmer resten av knarket; sambon, huset, husdjuren, vännerna eller trädgården - vad händer då när barnen inte är hemma eller när de flyttar? Det är lätt att avsaknaden av barnen blir det enda knark man ser istället för allt vardagsknark som ligger och väntar mitt framför näsan.
Vad tycker ni är vardagsknark? Vad blir ni som mest höga av just idag?
Jag lyckades göra en fantastisk kanna te av goda Brunkullans te som bara blev så där perfekt stark.
Hög som ett hus,
Stina
